– Jag kände direkt att grundkursen om de tolv stegen var intressant och mycket snart började det hända saker. Det blev lättare att orka ha ont, att stå ut med smärtan. Jag fick också en säkerhet i mig själv som gjorde att jag kunde stå på mig i kontakterna med vården mer än jag hade gjort tidigare.Det här berättar Annika som sedan ett par år tillbaka jobbar med sig själv på Andrum Brynäs.
– Jag hade problem med värk, var deprimerad och kände att jag inte fick någon hjälp. Då tipsade min sjukgymnast om en kurs som fanns på Andrum. När jag tog kontakt fick jag veta att man fick börja med en prova-på-kurs på en termin innan man började på riktigt. För min del var det bra med en prova-på-termin innan jag gav mig in i något som tog så lång tid som ett par år att gå igenom.
Innan grundkursen var slut visste Annika att hon ville fortsätta. Vad har då gruppen och stegarbetet betytt?
– Efter en turbulent nyårshelg då vår yngsta son föddes och inte mådde bra för att han svalt fostervatten och min äldsta dotter skadats svårt i en bilolycka och svävade mellan liv och död, blev jag jätterädd för nästan allting. Det blev jättejobbigt när alla i familjen åkte iväg till skola och jobb för jag ville ha kontroll. I arbetet med stegen ska man inse att man är maktlös och förlorat kontrollen. Det blev en befrielse att inse att jag var maktlös. Jag kan inte förändra något hur mycket jag än tänker på det. Att inse och erkänna det var en befrielse.
– Allting började för 17 år sedan när pappa dog. Då stängde jag av mina känslor och hamnade i en djup depression. Jag blev rädd för att bli övergiven, rädd för kärlek… Konsekvensen av detta blev att jag tappadebort mig själv och senare i livet utsatte mig själv och dem jag älskar mest för otrygghet.
– En annan sak som betytt mycket är alla öppenhjärtiga delningar i den fantastiska grupp som jag är med i. Våra delningar är väldigt ärliga och öppenhjärtiga. I gruppen vågar jag visa mitt fulaste jag, min sämsta sida. Det jag tidigare känt jag skulle hålla dolt för andra har jag vågat blotta och jag känner mig accepterad och OK.
– När det jag känt och tänkt kommer ut ur min mun blir jag mer medveten om vad jag kan jobba med. Men inte bara det. Det förlorar också sin makt över mig när jag vågar berätta om det. Allt det här sker inte på en gång utan stegvis.
Annikas man Thomas märkte att hans fru mådde bättre.
– Jag blev nyfiken på vad kursen handlade om och tänkte att jag skulle gå den senare när Annika gått klart, berättar Thomas. Vi pratade med Eva Stibe om det och insåg att det skulle vara bättre om jag kunde börja mycket tidigare. Då tog Annika och fixade barnvakt på onsdagarna så att jag också kunde börja. Och nu har jag både gått grundkursen och en termin med Steg in i livet.
– Resultatet hos mig är att jag blivit mer bestämd och att jag blivit mer trygg i mig själv. Det har i sin tur gjort att jag blivit bättre på att sätta gränser, både hemma och på arbetet. Förut ville jag vara till lags och uttryckte mig därför svävande. Nu sätter jag tydligare gränser. Och vad blir resultatet? Jo, jag har blivit mer respekterad.
– Jag får numera inte hela tiden som jag vill, påpekar Annika. Men jag inser att Thomas sätter sunda gränser och det vet jag i långa loppet är bra för både honom och mig.
Både Thomas och Annika vill rekommendera andra par att tillsammans gå kursen på Andrum Brynäs. Inte samtidigt i samma grupp – det är inte bra, men terminen eller året efter varandra.
– Fördelen med att båda går är att man kan resonera kring det man jobbar med, säger de.
– Vi pratar nu med varandra öppnare och mera ärligt än tidigare. På ett nytt sätt kan vi hjälpa, förstå och uppmuntra varandra i vårt vardagsliv.
